I en sänka mellan E18 och Järvafältet, omgivet av skog och naturreservat och avskuret från resten av Kallhäll av motorvägen ligger Kallhälls Villastad. Min Villastad.
I hela mitt liv har jag bott här. Jag har tagit mina första steg här, jag har cyklat på min första cykel här och jag har fått mitt första skrapsår här. Och nu står jag här, 16 år gammal och fortfarande kvar. Jag kan känna lukten av nyklippt gräs som flödar ut från tomterna runtomkring villorna när jag går genom tunneln under motorvägen, tunneln som fungerar som en portal mellan omvärlden och det lilla isolerade villasamhället som jag kallar mitt hem. När jag går ner för den lätt slutande huvudgatan så ser jag barn som leker i närheten av den böjda skylten som varnar för lekande barn. Och förbi barnen på väg ut från Villastaden så cyklar den gamle mannen med sin hemgjorda, lila, trehjuliga sitt-cykel. Den cykeln ser verkligen bekväm ut tänker jag alltid när jag ser den åka förbi. Jag har alltid beundrat den mannen. Han ser alltid så glad och trevligt ut i sin gråa cykelhjälm och sitt halvlånga vita hår och skägg. Och han hälsar alltid på mig när jag går förbi med ett leende och en höjd hand.
Längre nerför vägen så kommer du till den första riktiga korsningen. Där delas Bodaängsvägen upp åt 4 olika håll. Bredvid vägen snett åt vänster så står en gammal skylt där det står ”GA: Folkets hus” vilket står för ”Gamla folkets hus”. Gamla folkets hus som var samlingslokalen för alla i Villastaden när Villastaden fortfarande bara var arbetsbostäder till Bolinders verkstäders arbetare på tidigt 1900-tal.
När Bolinders flyttade till de nya lokalerna så var arbetarna tvungna att flytta efter för att behålla sina jobb. Men problemet var att arbetarna inte hittade några bostäder i närheten av de nya lokalerna som de kunde flytta in i.
När detta upptäcktes så började de bygga de första husen i området Björkliden i Sollentuna kommun. Senare flyttades kommungränserna och området tillhörde istället Järfälla kommun. Namnet byttes även till Villastaden.
I samband med att arbetsbostäder byggdes så uppkom ett litet samhälle runt Bolinders arbetare. I det nya samhället fanns det alla nödvändiga affärer som ett samhälle behövde för att fungera. Men det fanns en nackdel. Allt i arbetarnas liv styrdes av styrelsen på Bolinders. Alla mötesplatser och byggnader kontrollerades av styrelsen.
Detta tröttnade arbetarna snabbt på. Så 1912 byggde arbetarna en egen mötesplats, Folkets hus. Detta var en lokal där arbetarna kunde träffas och slappna av tillsammans utan Bolinders inverkan. Detta var början för ett blomstrade samhälle.
Senare så byggdes ett nytt Folkets hus på platsen som idag är Kallhälls centrum. Folkets hus i Villastaden döptes om till gamla folkets hus och folk glömde bort den ursprungliga samlingsplatsen.
Personligen har jag många bra minnen från Villastaden. Jag gillar att bo här. Det var ett väldigt lugnt område att växa upp på med många bra kompisar som bodde här. Det är fortfarande ett väldigt lugnt område. Det är speciellt lugnt på natten.
Jag tycker att din inledande text är lite för vinklad med alla jag i texten, texten kan vara lite kort, men jag tycker att du ska beskriva ett särskilt minne lite mer detaljerat och skriva om någon speciell människa för att försöka få texten mer intressant. Det är alltid bra att dubbelkolla grammatiska fel och stavning.